Kvinnobloggen

”Män och kvinnors löner äntligen helt jämställda!”

2006-08-01T13:07:00.000+02:00

Så kommer rubrikerna att se ut på vårt lands största dagstidningar. - År 2156. Åtminstone om man får tro forskare vid London School of Economics som intervjuats av tidningen Daily Star.

Historien förtäljer dock inte om forskarna förutsatte ett framtida socialdemokratiskt styre, men jag förmodar att så är fallet. Med ett regeringsskifte, i åtminstone Sverige, vågar jag påstå att det kommer att gå avsevärt mycket fortare…

Om varför alkoholförgiftningen bland unga flickor ökar

2006-08-01T09:58:00.000+02:00

På tio år har de mer än trefaldigats; det antal flickor som alkoholförgiftas och behöver sjukhusvård. Det finns idag förgiftningsfall registrerade redan bland 10-11-åringar och många med mig känner nog en kombinerad oro och förfäran över de nya siffrorna som presenterades igår.

Alkoholforskare Mats Ramsted vid Stockholms universitet, som också är förvånad över den kraftiga ökningen, menar dock att orsakerna är desto tydligare. Till Svenska Dagbladet säger han ”…vi vet ju från andra studier att många unga kvinnor inte mår bra psykiskt”.

Självklart behöver vi se över införselkvoter från EU och kanske även göra en översyn över Systembolagets ”lördagsöppet”, men mest av allt behöver vi komma till roten med varför unga tjejer, (och killar) tycks må allt sämre. Det ökande drickandet är troligtvis bara ett av många tecken på att ungdomarna idag inte mår bra och inte får tillräckligt med stöd, information och vägledning från vuxenvärlden.

"Big-Brother-stuket"

2006-08-01T09:55:00.000+02:00

Efter allt fler fall av kvinnomisshandel, barnmisshandel och sexbrott i Malmö, ryter nu polisen i Malmö till mot dokussåporna. Chefen för Malmöpolisens familjevårldsrotel; Anna Gustavsson, varnar för ett fenomen hon kallar ”Big-Brother-stuket”.

Gustavsson menar att antalet ökande sexbrott, särskilt mot unga tjejer, är en effekt av dokusåpor som Big Brother. Hon menar att dagens tjejer blivit mer pressade att ställa upp på sådant som de egentligen inte vill:

”Det har skapats en gränslöshet genom den typen av dokusåpor och mediernas uppföljning. En gränslöshet som gör att unga tjejer under påverkan från omgivningen går längre än tidigare.”

När jag under Almedalen väckte frågan om en åldersgräns för att delta i dokusåpor skapade det blandade reaktioner. Jag tror fortfarande, inte enbart för deltagarna själva, utan även för de många tittarnas skull, att medverkande i program som Big Brother behöver vara gamla och hela nog för att förstå sitt eget bästa.

Kvotering, kvotering, kvotering, överallt kvotering!

2006-06-14T14:49:00.000+02:00

Idag kan vi läsa det igen. Att kvinnor inte tjänar lika mycket som män, ens om de har samma yrke och arbetar i samma bransch. Det är nu Medlingsinstitutet som tittat på löneskillnaderna för 355 olika yrken, en undersökning av så stor omfattning att den aldrig tidigare genomförts. Den visar att kvinnor tjänar sju procent mindre än män, även när hänsyn tagits till yrke, arbetsgivare, ålder och utbildning. (Om man ser till hela arbetsmarknaden är kvinnors löner i genomsnitt 83 procent.)

Det här är alltså resultatet av 10 år med en statsminister som stolt kallar sig feminist och fackföreningsrörelser som slår sig för bröstet i jämlikhetssammanhang och menar att en borgerlig regering vore döden för hederliga arbetare. Frågan är om det överhuvudtaget går att få mycket sämre resultat inom jämställdhetsområdet än vad röda beslutsfattare i Rosenbad och LO-borgen idag presterat.

Deras panikartade svar på problemen heter som vanligt kvotering, istället för att först rensa upp framför egen dörr och bl.a. se till att anställda på Rosenbad har jämställda löner. För att inte heller glömma rödfärgade fackföreningars ansvar; att istället för regeringslobbyism satsa lite mer energi på att skapa jämställda löner för sina medlemmar.

Vill Orback göra jämställdhet till ett 'fruntimmersbekymmer'?

2006-06-12T10:57:00.000+02:00

Är jämställdhet ett fruntimmersbekymmer, eller en angelägenhet av stor betydelse för både kvinnor och män? Ja, den frågan finns det all anledning att ställa sig om man har läst Jens Orbacks svar på min fråga om varför män exkluderas ur jämställdhetsorganisationer.

Frågan jag ställde i riksdagen skrevs på grund av att kriterierna för bidrag till jämställdhetsorganisationer förändrats. Idag krävs att minst 80 procent av medlemmarna är kvinnor, från att tidigare enbart ha krävt en majoritet kvinnor. Det här beslutet till förändring genomfördes hastigt och lustigt, efter att ansökningstiden till det statliga stödet gått ut. Självfallet försvårade det tillvaron och verksamheten för vissa jämställdhetsorganisationer vilka, likt undertecknad, levt i villfarelsen att jämställdhet är så viktigt att också män bör involveras.

Om vi vill att jämställdhet ska vara en viktig angelägenhet för båda könen; för män och kvinnor, borde män uppmuntras till delaktighet och medlemskap i jämställdhetsorganisationer. Inte som nu; motarbetas.

Räkna med en ny fråga till Orback.

Är jämställdhet ett fruntimmersbekymmer?

2006-06-02T17:12:00.000+02:00

Män är inte djur men...

2006-05-24T16:25:00.000+02:00

Det har nu snart gått ett år sedan dåvarande ordföranden för ROKS avslöjade att hon tycker män är djur. Till följd av det uttalandet har ROKS idag tappat en fjärdedel av sina medlemmar; närmre 30 stycken. Samtidigt har Sveriges kvinnojourers riksförbund, SKR, vuxit från 30 till 50 jourer.

Det är en sund reaktion mot en organisation vars ledning fullständigt tappat omdömet. Det är både viktigt och modigt av dessa medlemmar att ta ett så tydligt ansvar och markera en annorlunda människosyn. Män är naturligtvis inte djur. De är människor som behöver rehabilitering när de fallit in i destruktiva beteenden.

I Dagens Nyheter idag, kunde vi bland annat läsa kriminolog Mikael Ryings analys. Han har forskat om dödligt våld mot kvinnor de senaste tio åren och menar att 80 - 90 procent av gärningsmännen är psykiskt sjuka eller störda. Därför menar han att det är fullt möjligt att med psykologisk behandling förändra våldsamma beteenden. Han menar också, vilket jag många gånger uppmärksammat, att alltför lite resurser avsätts till att hjälpa männen förändra sitt beteende. I årets budget har 100 miljoner kronor öronmärkts för att förbättra situationen för kvinnojourerna runt om i landet, vilket var välkommen. Men samtidigt har endast 3 miljoner satsat på ökad behandling för män som brukar våld.

Vill vi skydda kvinnor från våldsamma f.d. pojkvänner eller äkta makar måste vi se till att återfallsfrekvensen minskar. Det gör vi genom att rehabilitera männen.

För att skydda kvinnorna måste vi hjälpa männen

2006-05-23T13:20:00.000+02:00

På DN Debatt i går kunde vi läsa om hur kommunerna ratar effektiv vård av unga sexbrottslingar. De unga män som står för 20 procent av alla sexuella brott, får i vissa fall bara några få månaders vård, trots resultat som visar att de kan bli helt hjälpta med längre behandlingstid. Som vanligt är det pengarna som styr. Kommunerna väljer att låta pojkarna flytta direkt hem när deras brott är avtjänat, hellre än att försäkra sig om att risken för återfall är eliminerad.

Vad gäller kvinnofrid har utvecklingen gått åt helt fel håll. Allt fler kvinnor blir kränkta just för att de är kvinnor. 2005 anmäldes drygt 24 000 fall av kvinnomisshandel i Sverige, jämfört med knappt 19 000 anmälda fall 1995. Det innebär en ökning av antalet brott med 26%. Antalet anmälda våldtäkter har under samma tidsperiod ökat med 102%!

Vi Kristdemokrater har länge talat om vikten att satsa på rehabilitering av männen som slår och våldtar för att komma till rätta med problemen. Det är inte bara naivt, utan rent ut sagt livsfarligt att tro att våldtäktsmän som varit inlåsta i x antal år ska komma ut som nya människor. Vill vi minska antalet återfallsbrott där kvinnan är offret, måste vi satsa medel på att rehabilitera männen. Jag tycker också att män som beläggs med besökförbud ska kunna förses med elektronisk fotboja, och att de trygghetspaket som finns idag måste förbättras.

Intressant och läsvärt

2006-05-15T09:33:00.000+02:00

I dagarna har det debatterats jämställdhet i riksdagen, detta med anledning av en proposition från regeringen. Det lät väl mest som det brukar låta i kammaren, med ett väldigt intressant undantag: En kommentar om Kristdemokraternas jämställdhetsmotion, signerad Vänsterpartiets Camilla Sköld Jönsson:

”Jag kan hålla med Stefan Attefall. Det är en mycket intressant motion från Kristdemokraterna. Den är väl genomarbetad och läsvärd. Kristdemokraterna har verkligen tänkt till utifrån sina grundvärderingar och hur ni ser på feminismen och jämställdheten. Jag håller inte med, men den är läsvärd. Kristdemokraterna har tagit det här på allvar.”

Jajamensann. Nu väntar vi bara på att Gudrun Schyman ska göra samma yrvakna upptäckt.

Kvinnor borde bli bättre chefer!

2006-04-28T09:23:00.000+02:00

Kvinnor har fler drivkrafter än män för att bli chefer. De ser oftare än män till faktorer som möjlighet att påverka verksamheten och understryker vikten av att ha fler stimulerande arbetsuppgifter. Allt enligt en undersökning som Temo genomfört på uppdrag av Ledarna, Sveriges chefsorganisation. Männen däremot, tycker att det räcker med ”bättre anställningsförmåner” när de tar ett chefsjobb.

Vad kan man dra för slutsatser av detta? Att kvinnor är mer intresserade av andra värden än pengar? Att kvinnor har bättre och fler förutsättningar för att bli goda chefer. Eller att det fortfarande råder en outtalad föreställning om att det är lite okvinnligt och fult för kvinnor att vilja tjäna pengar? …kanske lite av båda.

Öppna kvinnojourerna nu Morgan!

2006-04-24T14:09:00.000+02:00

Idag gör socialtjänstminister Morgan Johansson ett stort nummer av att han vill ge alla kvinnor tillgång till en kvinnojour. Men först ska frågan "utredas" menar han.

Men sanningen är den att det inte behövs fler utredningar innan riksdagen kan besluta att ge alla kvinnor tillgång till en kvinnojour! Frågan är redan utredd flera gånger och utredningen om kvinnofridsuppdragen lämnade redan 2004 ett konkret förslag till lagändring.

Jag har föreslagit att riksdagen ska följa utredningen om kvinnofridsuppdragens förslag och ändra socialtjänstlagen så att alla kvinnor får tillgång till en kvinnojour. Hitintills har socialdemokraterna sagt nej till detta.

På onsdag har socialdemokraterna en ny chans att visa att Morgan Johanssons löften om bättre stöd till kvinnojourerna inte bara är fagert tal inför valet. Då röstar nämligen riksdagen om det förslag som kan förvandla ministerns ord till verklighet redan nu.

För AMS räcker det inte att vara kompetent!

2006-04-21T11:48:00.000+02:00

Nu har Svenskt Näringsliv valt att nominera tre kvinnor till representanter i Arbetsmarknadsstyrelsens rådgivande nämnd. Jan-Peter Duker, vice vd, säger: ”Vi har för vana att utgå från kompetens och lämplighet för det speciella uppdraget och det har vi alltid gjort. Den här gången är de tre ordinarie tre kvinnor, vilket vi tycker är väldigt trevligt, att kunna nominera tre utomordentligt kompetenta kvinnor.”

Lars Sjöström,stf generaldirektör för AMS gillar dock inte alls förfarandet. ”Om man ska eftersträva en jämn könsfördelning så är det ju så att då ska det vara en jämn könsfördelning mellan män och kvinnor”, säger han och vägrar ge med sig. Varannan damernas alltså. Då är det minsann ”jämställt”.

Hur tokigt får det egentligen bli? Med trångsynta och rentav konstiga uttalanden som stf generaldirektör Sjöströms, är jag rädd att det kommer ta ännu några hundra år innan kön blir underordnat kompetens. Innan det blir viktigare vem som är mest lämpad för uppdraget, än om personen i fråga råkar vara född till kvinna.

När pojkar hellre spelar TV-spel...

2006-03-28T13:14:00.000+02:00

I Australien, Storbritannien, USA och Kanada har frågan diskuterats livligt. Olika internationella media har belyst problematiken men i Sverige har det bara varit väldigt tyst. Visst har det i decennier varit känt; att pojkar har sämre skolresultat än flickor, men först nu uppmärksammas frågan på allvar. Om detta kan vi i dag läsa i Svenska Dagbladet.

I genomsnitt har pojkar sämre betyg än flickor i alla ämnen i grundskolan, utom idrott och hälsa. I gymnasiet har flickor bättre genomsnittliga betygspoäng på alla program, (förra året hade pojkarna bara högre snittpoäng på fordonsprogrammet.) I Stockholm har detta resulterat i att högpresterande flickor söker sig till attraktiva skolor i innerstaden, medan pojkarna är i majoritet på mindre populära skolor i ytterstaden.

Inte helt oväntat ökar således andelen kvinnor på alla grundutbildningar i högskola och universitet, utom de där taket redan är nått. (Där andelen kvinnor redan är hundra procent.) Idag är det även fler kvinnor än män som läser till jurister, tandläkare och agronomer. Av andelen läkare, psykologer och arkitekter är det idag en majoritet kvinnor som utexamineras. År 2004 antogs något fler kvinnor än män till forskarutbildningen.

Naturligtvis vore det positivt om resultatet blev att andelen kvinnliga professorer, (idag endast 16 procent) ökade. Om andelen kvinnliga företagsledare, styrelseledamöter och VD:ar blev fler. Men naturligtvis ska inte detta behöva ske för att pojkarnas inlärning försvåras eller deras läsförståelse negligeras. Några teorier till missförhållanden är nämligen att satsningar genomförts för att öka flickors intresse för teknik och naturvetenskap, medan likvärdiga insatser för pojkar, bl.a. för att öka intresset för läsning, helt lyst med sin frånvaro. Bland pojkar odlas också oftare en ”anti-plugg-kultur”, där det inte anses populärt att studera eller att vara ordningsam.

Bevisligen behövs insatser för att stärka pojkarnas skolprestationer . Då spelar föräldrar och lärare stor roll för att få pojkar att lägga ifrån sig TV-spelet och ta upp en bok. För jämställdhet är inte enbart en kvinnofråga. Och en hel del har med attityder att göra.

'Mannen med makten' och 'kvinnan med känslorna'

2006-03-22T09:48:00.000+01:00

Han var ÖB:s närmaste man. En toppmilitär som åtnjöt både stor respekt och makt. Men när han kom hem misshandlade han sin egen hustru.

När Hovrätten meddelar sitt domslut i ett åtal som omfattar både våldtäkt, grov kvinnofridskränkning och misshandel, tar man hänsyn till att HAN, alltså förövaren, riskerar avsked och halverar tingsrättens dom. Nu får han för begångna brott bara tre månaders fängelse! Hovrätten anser visserligen att exhustrun är trovärdig men att hon är alldeles för BITTER, varför hennes uppgifter måste behandlas med försiktighet.

I ett brev till mig kommenterar en kvinna som själv utsatts för misshandel detta vansinnesutlåtande från hovrätten. Hon skriver:

”Vi kvinnor som anmält och lämnat de män som gjort vårt och våra barns liv till ett dagligt helvete är inte bittra. Tvärtom vi är starka! Vi har tagit ansvar både för oss själva och för våra barn.”

”Det är en fruktansvärt psykiskt påfrestande situation att sitta i en rättegång som misshandlad kvinna. Jag vet, jag har själv suttit där. En bit ifrån sitter mannen jag anmält, framför mig sitter människor jag aldrig träffat, människor som jag ska tala till och berätta allt för, om det hemska jag varit med om. Jag är och ska vara saklig, beskriva tydligt och klart händelser, tidpunkter, känslor. Att jag blir torr i munnen, gråter, ber om paus, verkar känslokall, berättar ordagrant från anmälan, innebär inte att jag är bitter”.

Det stora mörkertal kvinnor som inte vågar göra polisanmälan på sina misshandlande män, får nu ytterligare en anledning att inte gå till polisen. Speciellt om de misshandlats av en man med samhällelig status och ställning.

Svenskt rättsväsendet har havererat när det gäller våld mot kvinnor.

Migrationsverkets Människosyn

2006-03-14T09:32:00.000+01:00

Så var det det här med människosyn igen. Idag på Aftonbladet.se, kan vi läsa om hur tjänstemän från migrationsverket festat till det med sprit och prostituerade efter utförda avvisningar. En av männen tog t.o.m. med sig en prostituerad kvinna upp på sitt hotellrum.

Migrationsverket som institution och myndighet kan naturligtvis inte klandras för enskilda anställdas dumheter. (På samma sätt som vårt Kristdemokratiska parti inte kan klä skott för enskilda medlemmars uttalanden och påhitt.)

Vad Migrationsverket däremot får ta kritik för från mig idag är att mannen, trots utredning, fått behålla jobbet. Och han är inte ensam. SVT:s Aktuellt har gått igenom alla de incidenter som Migrationsverkets personalansvarsnämnd behandlat de senaste två åren.

Av elva fall har inget inneburet att någon förlorat jobbet. Tjänstemän har bl.a. kunnat:
- sexuellt antasta asylsökande.
- låta sina handlingar ligga orörda i fem år.
- under en avvisningsresa till Mongoliet festa med prostituerade flickor i en hotellsvit.
- ensam ta med sig prostituerade in på hotellrummet.

Återigen; förvånande är inte enskilda personers dumhet, men Migrationsverkets totala slätstrukenhet.

Kvinnovårdsrevolution!

2006-03-08T12:41:00.000+01:00

Länge, länge har diskussionerna förts om hur och varför kvinnor i Sverige idag får sämre vård än män. När det gäller hjärt- och kärlsjukdomar som är den största dödsorsaken bland kvinnor, får män snabbare vård. Det tar längre tid innan kvinnor röntgas och får behandling och de remitteras till färre undersökningar. Medicinering och dosering med mannen som norm leder till onödiga biverkningar hos kvinnorna. Ändå har de goda, konkreta förslagen låtit vänta på sig...

I dag på Brännpunkt i Svenska Dagbladet sätter landstingsråd Stig Nyman och jag därför ner foten!

Vi vill ha ett kvinnosjukhus som kan samla de resurser som krävs för att vidareutveckla forskning på kvinnosjukdomar och de kvinnliga aspekterna av våra stora folksjukdomar. Vi vill skapa förutsättningar för att få lika breda kunskaper om kvinnors samlade sjukvård…

Vi Kristdemokrater vill ha en Kvinnovårdsrevolution!

Genomskinligt Orback!

2006-03-07T15:08:00.000+01:00

Nu vill jämställdhetsminister Jens Orback ha en till myndighet. En som bara sysslar med jämställdhet. Det räcker alltså inte med de ca 500 myndigheter vi redan har idag, vars administrativa kostnader enbart, uppgår till den nätta summan av ca 100 miljarder. (Enligt Ekonomistyrningsverket). Nu vill Orback öka på den summan ytterligare.
Fler statligt anställda, fler papper och fler byråkrater.

Initiativet kommer som ett resultat av att regeringens jämställdhetspolitik efter en utredning får underkänt på en rad områden. De prioriterade målen som lika lön för lika arbete och delat ansvar för hem och barn, är långt ifrån uppnådda.

Men lösningen på dessa problem är inte att regeringen skjuter över ett ansvar som borde genomsyra all deras politik på en ensam myndighet. Lösningen är att regeringen tar ansvar för hela sin politik och bara till att börja med, förslagsvis låter sjuksköterskor som vill starta egna företag göra det!

Tråkigt nog för Orback kommer denna nya myndighet, om den ser dagens ljus, knappast att räcka som jämställdhetspolitiskt alibi för ett regeringskansli som inte ens klarar av att ge sina egna anställda jämställda löner.

Extrema Ulvskog

2006-03-06T11:24:00.000+01:00

Det är via TT Marita Ulvskog ogenerat hävdar att Kristdemokraternas familjepolitik är så långt ut i de "extrema tassemarkerna" att den inte förtjänar att bemötas. Ja, du hörde rätt: ”extrem” var Ulvskogs ordval.

Det är ganska revolutionerande.
Visserligen brukar Ulvskog alltid slänga raljerande kommentarer om Kristdemokraterna, men den här gången ger hon sig även på de hundratusentals väljare som röstat på oss. De väljare som med sin demokratiska rättighet gjort oss till riksdagens fjärde största parti.

Undrar om Ulvskog tänkte på det.
Om någon av hennes valstrateger på Sveavägen kom ihåg att påminna partisekreteraren om att 70 – 80 procent av alla föräldrar faktiskt delar vår uppfattning om att inte tvångsdela föräldraledigheten.
Att 64 procent av alla föräldrar med barn i åldrarna 1 och 2 år valde och fick vårdnadsbidraget vi införde år 1994. (Vilket sossarna dessvärre avskaffade så fort de fick chansen…)

Verkar inte som Ulvskog har tänkt på det.
Vem är det som är extrem nu då?

När en Kristdemokrat tycker till om Elit...

2006-02-27T14:17:00.000+01:00

Mustafa Cans avslöjande i DN om mailinglistan "Elit", samt Jan Söderqvist svar i Expressen, säger en hel del om sakernas tillstånd. Som Kristdemokratisk riksdagsledamot ska man väl helst inte ha några åsikter alls om det här. Risken för att man raskt utnämns till moralismens urmoder, är ju ganska överhängande. Det spelar ingen roll. Jag tänker säga vad jag tycker i alla fall.

För er som hellre läser Kvinnobloggen än DN och Expressen kan jag snabbt berätta att Alexander Bard, som genom åren utnämnt sig till alltifrån präst för Satanistiska kyrkan i Sverige, Luffarshacksmästare och popsångare, har ett alldeles eget litet nätverk. De kallar sig Elit och anser enligt publicerade artiklar att de är mycket vackrare, smartare och duktigare än alla andra. Så här står det bl.a. i välkomstbrevet som går till nya användare:

"Den gemensamma nämnaren för Elits medlemmar är deras fysiska och mentala perfektion, stora självförtroende och intresse för att föra elektroniska diskussioner med andra vackra och intressanta människor med stort och sunt självförtroende."

Alexander Bard tipsar även om vad man ska skriva om:

"Du får gärna prata skit om personer som inte är medlemmar på Elit. Hat är en fantastisk känsla. Du kan räkna med vårt fulla stöd, för den som står utanför Elit är ALLTID mindre värd och är en sämre människa än den som är med ... Världen är full av människor som aldrig kommer få en chans att vara med på Elit. Du har valt att urskilja dig från dessa människor genom att vara med på Elit & Du är jävligt speciell. Och bara Elit är ännu jävligare än du."

Visst. Jag håller med: man vill nästan le lite moderligt åt pojken Bard för han fick säkert inte vara med och leka med de andra barnen på skolgården. Förmodligen är det därför han tycks ha ett o-uppdämt självhävdelsebehov i vilket han suger in andra osäkra och lite själviska människor.

Mitt problem, (för jag har faktiskt ett sådant) är inte att en grupp osäkra små människor delar elakheter med varandra i något litet chatrum. Mitt problem är att den människosyn de tycks dela, eller åtminstone tysta accepterar, är samma människosyn som kommer att prägla allt de gör. Hade de varit arbetslösa nazister i Skåne, eller förtidspensionerade MC-knuttar hade det väl inte spelat så himla stor roll. Men nu är de inte det. De är alla journalister, komiker, TV-personligheter, proffstyckare, sexrådgivare, politiker och musiker. De är inflytelserika personer som vanligt folk dagligdags lyssnar till. Som är med och påverkar samhällsdebatten, samtalsklimatet och värderingar som formar oss som människor.

När en perverterad, omogen och självcentrerad människosyn odlas, upphöjs och bekräftas av människor med makt, då får jag ett problem.
Inte konstigt att samhället ser ut som det gör.
Kanske allt ändå inte är Göran Perssons fel…

Oprah ger bort sina miljarder

2006-02-22T14:50:00.000+01:00

Nu skrivs det i norska VG att Oprah Winfrey vill skänka 7 miljarder kronor till föräldralösa barn i Afrika. Ja, du läste rätt: SJU MILJARDER! Nu vet jag förstås inte om det är sant, men jag hoppas det. Jag hoppas att Oprah som hjälper översvämmade sydstatsbor i Mississippi och par i kris genom sina otaliga relationsskolor på TV, är precis så godhjärtad som hon verkar.

Det finns nämligen något väldigt otäckt cyniskt när kvinnor kritiserar andra kvinnor för att de faktiskt gör något. ”De lägger sig i, respekterar inte folks integritet, är besserwissrar och tror jämt att de vet bäst.” Vill de sedan dessutom donera 7 miljarder kronor till små ensamma barn på en av världens fattigaste kontinenter, blir de genast utnämnda till självgoda världsförbättrare. ”Vem har bett dig agera globalt samvete?”.

Nej, länge leve Oprah och alla andra kvinnor där ute som vågar lägga sig i och vågar ta ansvar!

R-E-S-P-E-C-T!

2006-02-20T16:47:00.000+01:00

De är rörande överens; de makthungriga, kompetenta kvinnor som inte tänker be om ursäkt för att de finns. När Veckans Affärer samlar och bjuder in ett hundratal av de kvinnor som inom näringslivet faktiskt fått chansen att visa vad de går för, talar maktens kvinnor samma språk: ”Tack så mycket för besväret, men vi vill inte ha kvotering; vi vill inte ha något intrång i det privata ägandet!” Gunvor Engström, vd för Företagarna, Annika Falkengren, Koncernchef för SEB, Signhild Arnegård Hansen, vice ordförande för Svenskt Näringsliv, Lena Treschow Torell, vd för IVA är några av de debattörer som gång efter annan upprepar sig tills det nästan blir lite tjatigt. – ”Ge inte männen skottyta att ifrågasätta vår kompetens genom att införa kvotering!”

Respekt. R-E-S-P-E-C-T. Näringslivets kvinnor kräver välförtjänt cred för sina bedrifter och är beredda att kämpa med blod svett och tårar för att göra näringslivet mer jämställt. De vägrar dock ta emot några välmenta allmosor från en regering som vill gå in och detaljreglera ett alltmer ansatt privat ägande.

Vad vill de då ha istället? Vad vill de sällsynta kvinnorna själva att politikerna skapar för stöd? Hur vill de få fler kvinnor inom bolagsstyrelser och exekutiva poster? Enigheten är bestående; de vill ha sunda värderingsöverföringar från det att barnen är små, de vill ha flexiblare arbetsliv, förändrade attityder och ekonomiska incitament för att fler pappor ska ta ut större delar av föräldraledigheten. Men mest av allt vill de ha hushållsnära tjänster.

Det är inte annat än att en Kristdemokratisk vice partiordförande blir både rörd och förvånad över den enighet som finns när det kommer till möjligheten att vitt kunna köpa hjälp i exempelvis trädgård och hem. Vi Kristdemokrater har länge slagits för de s.k. ”pigjobben” och blivit både förlöjligade och nersablade av ledarskribenter och proffstyckare.

Att de utsatta kvinnor som idag arbetar svart inom hushållssektorn varken får pensionspoäng eller ekonomiskt stöd i händelse av sjukdom, har inte verkat bekymra maktens män som Lars Ohly och Göran Persson, men det bekymrar maktens kvinnor. Maktens kvinnor börjar också förstå att de inte är odödliga, och att det inte är något att skämmas över. Det är omöjligt att vara tuff affärskvinna, pangsnygg fru, bullbakande mamma och pedant städerska och samtidigt behålla sitt förstånd. Någonting måste stryka på foten och tyvärr blir det ofta kvinnornas hälsa. Kristina Alvendal från Moderaterna påpekade i debatten jag själv deltog i, att antalet förtidspensionerade 35-åriga kvinnor ökar. Men inte heller det tycks bekymra Persson. Man får förmoda att han fortfarande vill att städhjälp enbart ska vara höginkomsttagare likt honom själv förunnat, eller sådana som ser genom fingrarna med att anställa svart.

Vi Kristdemokrater har sagt det förut och säger det igen: varför skulle det vara finare att tömma papperskorgar på LO-borgen än att städa hemma hos en heltidsarbetande, ambitiös trebarnsmamma som vill satsa på karriären samtidigt som hon är förälder? Låt kvinnorna bestämma själva, och erkänn för allt i världen att det är precis lika fint och viktigt att vara kvinna inom hushållssektorn som det är att vara man i byggbranschen.

I världens mest jämställda land...

2006-02-10T14:02:00.000+01:00

Som feminist och kvinna händer det ofta att man blir betraktad som lite överspänd när man börjar prata jämställdhet. ”Är inte Sverige ett av världens mest jämställda länder?” brukar det låta när man som kvinna försöker påpeka att samhället alltjämt har brister inom jämställdhetsområdet. Därför brister jag ut i ett enda stort Fylkingst ”äntligen” när Lars Engström, 51 år, i bokform berättar om det sexistiska klimatet inom företagsvärlden. I ”En sexist bekännelser” berättar han om hur kvinnor förlöjligas, ignoreras och motarbetas. Om hur deras ansökningar sorteras bort inför intervjuer och hur de får stå ut med sexskämt och trakasserier.

Igår intervjuas han i Svenska Dagbladet och föreslår att varje företag ska ha en jämställdhetsmanager som jobbar heltid med frågorna. (Helst en 32-årig kille från Handels.)

Jag tror nu kanske inte att bästa lösningen är att lägga ännu fler pålagor på privata företag, men jag kan inte annat än glädjas över initiativrikedomen. Med fler förslag och mer opinionsbildande kan vi komma tillrätta med de här inbyggda strukturfelen. Och till alla er självutnämnda förståsigpåare som tycker att jämställdhetsarbetet är kvasi och överflödigt: ha.

Sossarnas kvoteringsförslag ett hot mot LKAB

2006-02-09T14:11:00.000+01:00

Nu vill sossarna stänga LKAB:s gruva i Kiruna. Ja, inte innan valet vill säga men sen. Det är nämligen precis vad som kommer att hända när den nya lag om tvångskvotering till bolagsstyrelser träder i kraft som vänsterkartellen nu är i full färd med att snickra ihop. Och LKAB är inte det enda av våra statliga företag som är hotat. Nej, på listan av nedläggningshotade företag finns också statliga klenoder som Vattenfall, Sveaskog och Telia.

Nu kanske du tror att jag talar i nattmössan. Eller att det här är en del i en illasinnad smutskastningskampanj. Men tyvärr kommer det jag beskriver bli verklighet när socialdemokraterna genomför sin plan om tvångskvotering enligt norsk modell.

I Norge har företagen fått två år på sig att uppnå jämställdhet i sina styrelser. De som inte lyckas att nå målet om minst 40 procent av vartdera könet i sina styrelser inom två år ska tvångslikvideras. De ska helt enkelt tvingas av staten att stänga ner verksamheten. Väl fungerande företag, arbetsplatser för tusentals anställda kan från ena dagen till den andra tvingas att säga upp sina anställda och upphöra med sin verksamhet.

Hur knasiga lagar får man stifta i ett land? Och nu vill alltså sossarna att Sverige ska införa samma knasiga lag.

I valrörelsen kommer Persson, Nuder, Messing och Östros att påstå att Allians för Sverige hotar de statliga företagen. Påståendet är skrattretande. Om socialdemokraterna får införa sin nya kvoteringslag efter valet så kommer 25 av de statliga företagen att tvingas slå igen, däribland tio av de 15 största. Faktum är att staten skulle förlora nästan alla de inkomster man idag får från sin aktieportfölj. Endast de pengar man får från Svenska spel skulle bli kvar.

Så Göran Persson svara mig på detta: Är det där med kvotering en så klok idé? Vill du verkligen riskera LKAB, Vattenfall och Sveaskog bara för att framstå som progressiv?

När demonerna skriker

2006-02-07T09:02:00.000+01:00

Problemen började långt före mellanstadiet, men det var vid elva års ålder demonerna besökte mig för första gången. De började med att viska sitt budskap till mig med mörka och raspiga röster och lovade att de skulle rädda mig om jag lyssnade på dem. Jag var skräckslagen och lydde blint, men det hjälpte inte. Men tiden blev rösterna allt starkare och mer krävande. De kommenterade allt jag gjorde och satte upp regler som jag var tvungen att följa. Det var under den tiden jag började skolka, dricka, använda droger och skära mig.

Orden tillhör Bernadette Pålsson. Författaren till bästsäljaren Vingklippt ängel som idag, två år efter att hennes bok legat på allas nattduksbord, alltjämt kämpar för att få hjälp. Alltjämt brottas med tablettmissbruk, demoners röster och ineffektiv psykvård. Idag på Aftonbladet.se skriver Kerstin Weigl om ”Bernys” liv under våra mörkaste vintermånader.

Det är en uppfordrande läsning om remisser som inte kommit in, om rehabiliteringshem som inte vill ta emot för att Berny inte är tillräckligt rehabiliterad och det är en snabb repetition av hur barndom och uppväxt ser ut i sin mest smärtsamma form: Elva år gammal tar Berny Stesolid ur sin mammas burk. Tolv år gammal gör hon sitt första självmordsförsök. Som 16-åring räddas hon till livet två gånger efter överdoser. Vid 17 års ålder har hon utretts fyra gånger av sociala myndigheterna, hon får sin första psykiatriska utredning, men fortsätter ridas av ”demonerna” och upplever sig leva i sju olika dimensioner.

Om detta vore ett högljutt undantag, då skulle vi kunna lägga ihop tidningen, klicka vidare till nästa artikel och låtsas som om Bernys historia är unik. Som om den är ett tragiskt undantag vi inte behöver ta speciellt mycket ansvar för: Lite spill får man ju alltid räkna med.

Men vår förnekande egoism ger oss ingen ro. Enligt Socialstyrelsen har nämligen en av hundra svenska flickor mellan 13 och 18 år någon gång skurit, rispat eller bränt sig själva. Det är frågan om tusentals flickor som av olika skäl, avsiktligt har åsamkat sig själva smärta. Berny skar sig själv för att det tystade demonernas röster. För att fysisk smärta var enklare att hantera än den psykisk. Idag ser vi hur psykiska ohälsa hos unga ökar och att dubbeldiagnoser är vanliga: hälften av alla ungdomar som vårdas för missbruk har allvarliga psykiska problem.

Flickorna är som vanligt dubbelt utsatta. Om de fastnar i ett missbruk får de vård senare än pojkarna – och är i sämre skick när de får vården.

Plötsligt känns de 5 miljarder jag och alliansens välfärdsgrupp krävt till psykvården nästan otillräckliga. Men jag är glad över att vi beslutat att den grupp som Berny tillhör med våra förslag inte motas bort vare sig de söker missbrukarvård eller psykvård först. Bernys problem måste vara möjliga att möta, lindra och bota. Jag ska besöka behandlingshemmet i Tingsryd dit Berny vill. Det behövs fler sådana.

Kvinnor opereras som om de vore män

2006-02-03T12:49:00.000+01:00

Så var det dags igen.
I går skrev Dagens Medicin om ytterligare en grupp kvinnor som får sämre vård än män och praktiskt taget riskerar livet för att de råkar vara, ja just det; kvinnor.

Med ”Svenska bråckregistret” som utgångspunkt (vem visste att det fanns?) har läkarstuderande vid Hälsouniversitet i Linköping studerat eventuella skillnader i behandlingsresultatet mellan män och kvinnor.

I studien konstateras krasst att det finns anmärkningsvärda skillnader i hur män och kvinnor behandlas. 17 procent av alla kvinnor som opererats för bråck i ljumsken tvingades genomgå en akut operation mot 5 procent av männen. Kirurgerna var tvungna att operera bort en bit av tarmen hos drygt 16 procent av de akut opererade kvinnorna för att rädda deras liv, en betydligt högre andel än hos männen.

Man missar alltså att många kvinnor har lårbråck, men som om inte det skulle räcka beskrivs nästan fyra av tio operationer hos kvinnor som ”annan operation” i operationsberättelsen medan samma sak gällde för bara 11 procent av männen. Kvinnor opereras alltså betydligt oftare med någon annan metod än de sex vanligaste operationsmetoder som finns för ljumskbråck. En anledning sägs vara att det saknas en beskrivning för hur man opererar ljumskbråck hos kvinnor. Något som kan tyckas lite märkligt med tanke på att allt inom sjukvården i dag ska vara ”evidensbaserat”. Men problemet är att evidensen är baserade på män. Tekniken är utprovad och standardiserad för, just det, män.

Kirurgerna har alltså en man för ögonen när de opererar kvinnor. Behöver en vice partiordförande för Kristdemokraterna informera om att det finns vissa, inte alltför ringa biologiska skillnader i kvinnors och mäns anatomi? Manligt utprövad operationsteknik och akuta operationer på kvinnor för att man ”missat” deras sjukdom. Ska man behöva byta kön för att få god vård i Sverige år 2006?