Män är inte djur men...

Det har nu snart gått ett år sedan dåvarande ordföranden för ROKS avslöjade att hon tycker män är djur. Till följd av det uttalandet har ROKS idag tappat en fjärdedel av sina medlemmar; närmre 30 stycken. Samtidigt har Sveriges kvinnojourers riksförbund, SKR, vuxit från 30 till 50 jourer.

Det är en sund reaktion mot en organisation vars ledning fullständigt tappat omdömet. Det är både viktigt och modigt av dessa medlemmar att ta ett så tydligt ansvar och markera en annorlunda människosyn. Män är naturligtvis inte djur. De är människor som behöver rehabilitering när de fallit in i destruktiva beteenden.

I Dagens Nyheter idag, kunde vi bland annat läsa kriminolog Mikael Ryings analys. Han har forskat om dödligt våld mot kvinnor de senaste tio åren och menar att 80 - 90 procent av gärningsmännen är psykiskt sjuka eller störda. Därför menar han att det är fullt möjligt att med psykologisk behandling förändra våldsamma beteenden. Han menar också, vilket jag många gånger uppmärksammat, att alltför lite resurser avsätts till att hjälpa männen förändra sitt beteende. I årets budget har 100 miljoner kronor öronmärkts för att förbättra situationen för kvinnojourerna runt om i landet, vilket var välkommen. Men samtidigt har endast 3 miljoner satsat på ökad behandling för män som brukar våld.

Vill vi skydda kvinnor från våldsamma f.d. pojkvänner eller äkta makar måste vi se till att återfallsfrekvensen minskar. Det gör vi genom att rehabilitera männen.

För att skydda kvinnorna måste vi hjälpa männen

På DN Debatt i går kunde vi läsa om hur kommunerna ratar effektiv vård av unga sexbrottslingar. De unga män som står för 20 procent av alla sexuella brott, får i vissa fall bara några få månaders vård, trots resultat som visar att de kan bli helt hjälpta med längre behandlingstid. Som vanligt är det pengarna som styr. Kommunerna väljer att låta pojkarna flytta direkt hem när deras brott är avtjänat, hellre än att försäkra sig om att risken för återfall är eliminerad.

Vad gäller kvinnofrid har utvecklingen gått åt helt fel håll. Allt fler kvinnor blir kränkta just för att de är kvinnor. 2005 anmäldes drygt 24 000 fall av kvinnomisshandel i Sverige, jämfört med knappt 19 000 anmälda fall 1995. Det innebär en ökning av antalet brott med 26%. Antalet anmälda våldtäkter har under samma tidsperiod ökat med 102%!

Vi Kristdemokrater har länge talat om vikten att satsa på rehabilitering av männen som slår och våldtar för att komma till rätta med problemen. Det är inte bara naivt, utan rent ut sagt livsfarligt att tro att våldtäktsmän som varit inlåsta i x antal år ska komma ut som nya människor. Vill vi minska antalet återfallsbrott där kvinnan är offret, måste vi satsa medel på att rehabilitera männen. Jag tycker också att män som beläggs med besökförbud ska kunna förses med elektronisk fotboja, och att de trygghetspaket som finns idag måste förbättras.

Intressant och läsvärt

I dagarna har det debatterats jämställdhet i riksdagen, detta med anledning av en proposition från regeringen. Det lät väl mest som det brukar låta i kammaren, med ett väldigt intressant undantag: En kommentar om Kristdemokraternas jämställdhetsmotion, signerad Vänsterpartiets Camilla Sköld Jönsson:

”Jag kan hålla med Stefan Attefall. Det är en mycket intressant motion från Kristdemokraterna. Den är väl genomarbetad och läsvärd. Kristdemokraterna har verkligen tänkt till utifrån sina grundvärderingar och hur ni ser på feminismen och jämställdheten. Jag håller inte med, men den är läsvärd. Kristdemokraterna har tagit det här på allvar.”

Jajamensann. Nu väntar vi bara på att Gudrun Schyman ska göra samma yrvakna upptäckt.