Feministas - en flopp!

Ojojoj! Trots väldigt mediapådrag och trots stora ekonomiska resurser har Marita Ulvskogs nätverk Feminista bara 160 medlemmar!!! Kan det vara så att kvinnor fått nog av socialdemokratisk jämställdhetspolitik? Att kvinnor tvivlar på att Marita Ulvskog kan eller vill förändra politik? Att hon bara kan erbjuda mer av samma politik som hittills varit resultatlös för att förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden och i familjelivet?

Kvinnor - det finns alternativ. Allians för Sverige tänker inte bara snacka utan faktiskt handla när vi får regeringsmakten 2006!

Maria Larsson

Sverige behöver en ny jämställdhetspolitik - inte en ny myndighet

Sverige behöver en ny jämställdhetspolitik som respekterar den enskilda personen, familjen och den verklighet vi lever i. Statsminister Göran Person aviserade den 21 maj att regeringen avser att bilda en ny jämställdhetsmyndighet. Detta tillkännagavs samtidigt som professor Bo Rothstein presenterade forskning som visar hur myndigheterna har förvandlats från ämbetsverk till ideologiska statsapparater. Statstjänstemän driver politisk propaganda istället för att genomföra demokratiskt fattade beslut.

Det mediala könskriget har också visat hur skattepengar har finansierat organisationer med en extremfeministisk agenda. Genom regeringens försorg har kollektivistiska och radikalfeministiska teorier om könsmaktordning fått ställning som allenarådande förklaringsmodell inom politiken, på myndigheter och universitet. Claes Borgström, JÄMO, som ska företräda det breda jämställdhetsarbetet, har valt den smala radikalfeministiska extremistvägen. Han är en av de ivrigaste förespråkarna för tvångsdelad föräldraförsäkring.

Nationella sekretariatet för genusforskning är en myndighet med särskilt uppdrag att säkerställa att all forskning genomsyras av ett genusperspektiv. Skillnader mellan kvinnor och män ska inte förklaras biologiskt. Nu vill regeringen utöka antalet ideologiproducerande myndigheter med en jämställdhetsmyndighet. Det är inte vad Sverige behöver.

Den feminism som blivit dominerande i den svenska politiska debatten är en variant som bygger upp, snarare än river ner, motsättningar mellan kvinnor och män. De radikala feministerna hämtar sin livsluft just ur de förhållanden som de säger sig motverka. Familj, religion och kultur ses som patriarkala institutioner som upprätthåller kvinnoförtrycket och som därför måste raseras.

Det står klart för varje nykter betraktare att jämställdhetspolitiken behöver ett nytt fundament att stå på. Extremfeminismens nonsens håller inte och har inte förbättrat situationen för Sveriges kvinnor.

I följande fem punkter sammanfattas vad jag anser att arbetet för jämställdhet bör bygga på.

1. Jämställdhetsarbetet måste utgå från en sund människosyn. Alla människors lika och okränkbara värde är för oss den självklara utgångspunkten. Extremfeminismens reduktion av personen till obetydlig del av ett abstrakt kollektiv är i sig en kränkning av människovärdet.

2. Jämställdhetsarbetet måste utgå från en realistisk uppfattning om hur världen är funtad. Politik angår det konkreta, om människor av kött och blod. Social ingenjörskonst baserad på kvasivetenskaplig feministisk teori leder till förtryck av dem som inte passar in. Människor är olika, familjer ser olika ut, det måste vi respektera. Det väsentliga är att den enskilda personen möts med respekt och ges rätt att sträva mot sina livsmål.

3. Ett sunt jämställdhetsarbete måste betona det personliga ansvaret. Människan är en moralisk aktör, fri att välja mellan gott och ont. Tvärtemot radikalfeminismens tal om könsmaktordningen som en ödesbestämd struktur måste betoningen ligga på de enskilda personernas egen förmåga och ansvar. Diskriminering och förtryck är ansvariga personers brott mot mänskliga rättigheter.

4. Familjen är en grundsten i samhället och ett viktigt livsmål för många människor. Jämställdhetspolitiken kan inte bygga på en ideologi som utropar familjens död. Familjen är för de allra flesta en plats för kärlek, trygghet och omtanke, inte en brottsplats. Kvinnor och män som under en period i livet vill ägna mer tid åt hem och familj, måste få större möjligheter att göra det.

5. Jämställdhetsarbetet tar tid. En stor del av de skevheter vi ser är kvardröjande effekter av val som kvinnor och män gjorde för 30, 40, 50 år sedan. Beslut fattade i det förgångna kan vi inte göra ogjorda, men vi ska resolut ta itu med de skevheterna som dröjer sig kvar. Vi använder hellre morot än piska

Jämställdhetsarbetet har bestått av mycket retorik från vänsterkartellens sida. För mig är det handling som räknas. Många konkreta förbättringsförslag från alliansens partier har röstats ned år efter år. Rent konkret ska vi, när vi kommer till makten, höja kvinnolönerna genom att öka konkurrensen om arbetskraft i kvinnodominerade yrken. Vi ska möjliggöra för kvinnor att starta eget inom de verksamheter där de har erfarenhet och kompetens. Vi ska ge kvinnor och män ökad valfrihet inom familjepolitik och barnomsorg. Vi ska sänka skatten på hushållstjänster genom ett RUT avdrag så att kvinnor som vill satsa på karriär får mer tid med sina barn. Vi ska intensifiera kampen mot könshandel och sexuellt våld genom skärpt sexualbrottslagstiftning. Jämställdhetspolitikens ska befria, inte förslava.

Maria Larsson

Är en p-rulle högsta formen av frihet?

Maria Abrahamsson ondgör sig i SvD den 15 juni över Försvarsmaktens initiativ att boka porrfria hotell. Enligt Abrahamsson är detta ett direkt hot mot individens frihet. Men det handlar inte om inskränkningar för enskilda män och kvinnor, det handlar om vilka värderingar som skall prägla vårt samhälle.

Vill vi att en sund syn på sexualitet – som något vackert, naturligt och positivt skall vara rådande? Vill vi att det okränkbara människovärdet skall värnas?

Porrbranschen är ett direkt hot mot jämställdhetsarbetet. Pornografin står för en i grunden nedvärderande syn på kvinnor och män. En syn som inte är förenlig med det unika människovärdet. Pornografi har ofta ett våldsinriktat innehåll och den förstärker bilden av kvinnan som objekt.

Jag välkomnar att man från offentligt håll, såväl som från näringslivet, tar beslut om att boka porrfria hotell. Det är ett steg på vägen. Att staten inte skall stå för statsanställdas porrfilmsnota ser jag som fullständigt självklart.

Om en p-rulle är högsta formen av frihet för Abrahamsson har hon ett mycket fattigt liv.

Förvirring i riksdagen om "könsmaktsordning"

Det har gått troll i begreppet ”könsmaktordning”. Det ska nästan användas av alla, men vad betyder det egentligen? I Riksdagen gick meningarna isär på ett något oväntat sätt i veckan som gick. I arbetsmarknadsutskottets betänkande 7 Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering fanns nämligen under rubriken Inriktningen på jämställdhetspolitiken påståendet att ”det fortsatta arbetet nu [måste] ta sin utgångspunkt i den rådande könsmaktsordningen som innebär att kvinnor som grupp är underordnade och män som grupp är överordnade.” Om denna majoritetstext var (s), (v) och (mp) eniga. Folkpartiet och centern ville se denna utgångspunkt som en av flera för riksdagsarbetet och kristdemokrater och moderater ville inte använda begreppet alls.

Vad betyder då mer exakt detta ”könsmaktordning/könsmaktstruktur/könsmaktsystem”? Utskottstexten säger nu att begreppet betyder att ” kvinnor som grupp är underordnade och män som grupp är överordnade”. Är”kvinnor som grupp” alla kvinnor? I vanliga fall när ’könsmaktordning’ definieras skrivs det bara att det betyder en maktstruktur i vårt samhälle, som bygger på att kvinnor är underordnade och män är överordnade. Eftersom denna s k ordning - eller varför inte oordning - bevisligen inte är absolut och eftersom motsatsen empiriskt kan beläggas kanske utskottsmajoriteten bara velat bättra på definitionen. Men vad blev resultatet? En mening som saknar innehåll. Eller hur ska vi förstå att alla kvinnor som grupp är underordnade alla män som grupp?

Vad kan då den idéhistoriska bakgrunden vara till begreppet 'könsmaktordning'? Vi har spårat det exklusivt till den s. k. radikalfeminismen. I sin samhällsanalys utgår de radikala feministerna från att dagens samhälle är ett patriarkat. Männen är tongivande i samhällets alla väsentliga strukturer, och tjänar på att situationen förblir sådan. Mäns och kvinnors intressen står emot varandra, och t. ex. de liberala feministerna gör sig skyldiga till hyckleri som hävdar motsatsen.

Viktig för bakgrunden är att den tidiga radikalfeminismen inspirerades av den franska strukturalismen, som utgår från att enskilda element bestäms av regelbundenheter och djupare mönster. Verkligheten är strukturell. Först när de bestämmande strukturerna blottläggs kan de enskilda fenomenen förstås. Enligt djupstrukturalismen förekommer bakom varje kulturs komplicerade historia och organisering vissa oföränderliga styrande strukturer. Könsmaktordning sägs nu vara ett exempel på en sådan djupstruktur, som håller isär män och kvinnor. Teorin om könsmaktordning ser samma djupliggande struktur såväl i Afganistan som i Sverige, vilket leder till Gudruns talibansyndrom och att alla män skulle vara djur etc.

Strukturalismens strukturer predestinerar. Begreppet ’könsmaktordning’ är generaliserande och deterministiskt. Var finns strukturerna? Går det att göra något åt dem? De som ställer sig bakom denna teori om könsmaktsstruktur måste bestämma sig. Vänsterpartiet som ropar högst på att könsmaktstrukturerna måste bekämpas men förlorar kvinnor bör fundera över detta. Hanna Zetterberg anger som skäl för att stiga av vänsterpartiets partistyrelse att ”Strukturerna i partiet har lett till att det blivit väldigt svårt att agera och jobba med politik. Jag är inte säker på att beslut fattas vid rätt tillfälle och av rätt personer och att partiet följer besluten. Det handlar om människor som sitter på maktpositioner och inte tänker flytta på sig.”
Det kanske är för mycket att begära god intern demokrati i ett parti som supportar en kommunism som uppträtt allt annat än demokratiskt genom historien?

För att nu inte tillskrivas en massa saker, så vill vi för egen del säga att vi är övertygad om att det finns mönster och traditioner, som diskriminerar i synnerhet kvinnor och ibland även exklusivt kvinnor. Dessa ska identifieras, fördömas och förändras. Nu handlar det dock om begreppet 'könsmaktordning'. För radikalfeminismen är det ett viktigt begrepp, som innebär en ödesmättad tro på något slags eviga maktstrukturer. Radikalfeminismen är dock falsk. Den stämmer inte med verkligheten. Den ser könskrig och till och med ett världskrig mellan kvinnor och män, där det snarare handlar om effekter av ansvariga individers brott mot en god etik och mänskliga rättigheter. Detta är en avgörande skillnad. Nu har alla partier utom kristdemokraterna och moderaterna skrivit under på begreppet ”könsmaktordning”. Det är skäl till oro.

Maria Larsson
Per Landgren