Då skäms man

När kvinnorna i Feministiskt initiativ får frågan om hur de ser på tillväxt fnissar några företrädare och tycker att det var minsann en svår fråga. Den kan de inte svara på. Det är då man skäms som kvinna! Jag känner att jag rodnar ända ner i fotknölarna.

De kvinnor som sitter där på podiet och säger sig vilja företräda alla Sveriges kvinnor verkar inte ha en susning om sambandet mellan tillväxt och kvinnors möjligheter till bra pension, bra löneutveckling, bra vård, bra barnomsorg, bra skolor osv. Och de uppträder på ett fjolligt fnissätt som undergräver legitimiteten för alla kvinnor som har hög kompetens på ekonomi och näringlivsfrågor och som tycker att tillväxt är ett centralt begrepp för att ge kvinnor goda livsbetingelser.

De kvinnor som sitter där på podiet talar om överordning och underordning, om patriarkala strukturer och om könskamp istället för klasskamp. Orden sprutar i väldiga kaskader. De identifierar väl kända problem men har inte ett enda förslag till hur man åtgärdar problemen. Då skäms jag som kvinna. Det är extraoridinärt vulgärt att göra anspråk på makt och inflytande när man inte lyckas prestera ett enda förslag till lösning.

Det är precis det jag känt de senaste tio åren. Orden finns i överflöd och lever sitt eget liv i tv-rutan och i tidningarna. Men på vilket sätt har undersköterskan Anna eller skolmåltidsbiträdet Karin fått det bättre, fått det lättare att förverkliga sina drömmar och mål. Vilka resultat har åstadkommits? Men de kvinnor som innehaft makt de senaste tio åren har orden varit många men handlingarna få. Tyvärr skulle nog inte kvinnorna i feministiskt initiativ göra någon som helst skillnad.

Maria Larsson