Många kvinnor drömmer om att starta eget och få bli sin egen men få blir det...

Andelen kvinnliga företagare är bara 4,87 procent av det totala antalet företagare enligt en färsk undersökning av Svenskt Näringsliv. Under fem procent alltså!

Ändå visar andra undersökningar att många kvinnor har drömmar om att starta eget. Vad hindrar kvinnor?

Det är intressant att läsa vad Marja Witt säger som tidigare varit barnsköterska och själv hade barn när hon startade Vikariepoolen. Hon ville ha friheten att påverka sin arbetstid och samtidigt göra saker och ting bättre för andra människor.
För kvinnor med barn är friheten att kunna påverka sin arbetstid och sina arbetsförhållanden en viktig faktor för att starta och driva eget. Man ser entreprenörskapet som en bättre möjlighet att kunna kombinera familjeliv och arbetsliv. Att ha bebisen med på jobbet, att jobba fort under sovstunderna och ta vara på vakentiden ger möjlighet till både försörjning och mer tid tillsammans med sitt barn.

Men det är inte ett enkelt val. Kvinnor jobbar till stor del inom offentlig sektor där utrymmet för företagande är begränsat – tyvärr. Den tredjedel sjuksköterskor som bär en dröm om att ha egen verksamhet motarbetas från alla håll. Inte får man f-skattesedel efter skattemyndigheten i vissa län säger att det inte finns någon marknad!!! Det nya stopplagen som vill förhindra sjukhusdrift i privat regi lär inte underlätta utan snarare försvåra. Svårt för att inte säga omöjligt är det att hitta riskvilligt kapital för sin verksamhet – att från egen lön avsätta för företagsstart är nästintill omöjligt med det skatteuttag som gäller i vårt land.

Lätta upp möjligheterna för tjänstesektorn, ta bort de offentliga monopolen, minska skattekilarna på hushållstjänster så kan många kvinnor släppas loss i eget företagande och därmed förverkliga sina drömmar. Drömmar som handlar både om försörjning och karriär, om inflytande och makt över sina livsval men också om möjligheten att i vardagen få leva närmre sina närmaste.

Maria Larsson

Ojämställda löner - en följd av politisk dirigering

På sistone har en - politiskt inkorrekt - debatt blossat upp. Hjärnforskare hävdar att det finns vissa skillnader mellan manliga och kvinnliga hjärnor och att kvinnornas lägre löner beror på biologiska skillnader, inte på diskriminering. Jag tror också att vi använder våra hjärnor något olika men att kvinnornas lägre löner långt mer är ett resultat av de omfattande politiska beslut som tagits i avsikt att dirigera fram s-märkt matematisk jämställdhet och dirigera bort föråldrade könsroller.

I gamla tider värderades kvinnors arbete trots allt högt. En kvinnodräkt kunde värderas lika högt som halva eller t o m hela boningshuset. Kvinnorna drog också in stora pengar genom sin framställning av smör, lin- och ylleprodukter. Den höga värderingen av kvinnors arbete berodde inte på någon Jämo eller på sofistikerade jämställdhetsplaner utan helt enkelt på en marknadsmässig värdering.

Dagens jämställdhetspolitik går i stället ut på att med alla medel förhindra en marknadsmässig värdering. Maxtaxan på dagis motsvarar kostnaden för mat, blöjor och lekmaterial, för själva omvårdnaden betalas inte många kronor. Resultatet blir det avsedda, vård av egna småbarn är inte något värt. Men när vård av egna barn inte är något värd smittar det ofelbart av sig, vård av andras barn, av gamla eller sjuka kan inte heller vara värd så värst mycket mer.

Det finns också en dyrköpt erfarenhet världen över, Mises princip: Åtgärder i syfte att gynna vissa grupper på andras bekostnad motverkar alltid sitt syfte. Så länge det stora barnomsorgsstödet - 120 000 kronor om året per heldagsplats - utfaller först vid förvärvsarbete kan lönerna på kvinnodominerade arbetsområden hållas lägre än annars varit marknadsmässigt möjligt!

Sverige har västvärldens mest könssegregerade arbetsmarknad. Trots all styrning minskar inte löneklyftan mellan traditionellt "kvinnliga" och "manliga" områden, tvärtom vidgas den. De kvinnor som kan söker sig i dag till mer "manliga" och välbetalda arbeten samtidigt som de sämre lönerna och den låga värderingen hindrar män med vårdande läggning att komma kvinnorna till mötes, inom arbetslivet och i omsorgerna om barnen. Följderna blir allt allvarligare.

Det måste förvisso alltid "löna sig att arbeta". Men ge då barnomsorgsarbete [ARBETE!] i hemmen en marknadsmässig värdering genom mer likvärdigt stöd, beskattat om det används av föräldrarna själva men avdraggillt om det betalas som avgift till dagis eller som lön för annan barnomsorg. Det skulle ge plats för en mångfald av individuella lösningar, ge bättre jämvikt mellan traditionellt kvinnliga och manliga arbetsområden och - inte minst - göra det lättare för kvinnor och män att komma varandra till mötes.

Mycket snack och lite verkstad!

I tisdags vara det Internationella kvinnodagen och media väntade med spänning på om ett feministparti skulle presenteras trots att det dementerats flitigt av Gudrun. Det är ju ett bra sätt att hålla mediadramaturgin på topp att inte avslöja riktigt när och hur. Däremot gjorde Marita Ulvskogs nätverks Feminista entré. Visst är det märkligt att socialdemokraterna som haft ett regeringsmandat i 11 år startar uppror mot sig själva. Hur kommer det sig att man är så missnöjd med kvinnors möjligheter i samhället? Man har uppenbarligen inte lyckats med sitt uppdrag. Jag kan inte acceptera socialdemokratins sätt att, likt en tjurig tonåring, opponera mot sig själva när det passar. Ansvaret faller tungt tillbaka på Marita Ulvskog själv.

Ta bara frågan om våld mot kvinnor. I sex år har vi väntat medan regeringen utrett en ny lagstiftning, en ny sexualbrottslag. Vilken snigelfart. En lag som måste kunna leda till att mer än dagens tio procent av anmälda misshandelsfall överhuvudtaget går till åtal och att det av de få procenten bara är en bråkdel som leder till fällande dom. När det nya lagförslaget beslutades förra veckan i riksdagen är det förbättringar framförallt för barn under 15 år då alla övergrepp ska anses som våldtäkt, och en skärpning om flickan är sovande eller berusad. Men fortfarande blir det ingen fällande dom för övergrepp mot en nykter 16-åring som blir så paralyserad att hon inte vågar säga något alls trots att uttalat hot eller våld finns. Det som fattas är att ingen färsk utredning gjorts om kravet att mannen inhämtar samtycke från flickan. Lagrådet har påtalat att så borde ske utifrån en dom i Europadomstolen men socialdemokraterna har struntat i detta. Tomma tunnor skramlar mest Marita Ulvskog. Lägg mer krut på regeringsarbetet och partistyrelsesammanträdena så kanske det kan hända något som är bra för kvinnorna.

Litteraturprofessorn och vänsterdebattören Ebba Witt-Brattström är en av dem som finns med i arbetet kring ett nytt kvinnoparti. Hon kom i lördagsintervjun sanningen på spåren. Hon uttryckte att hon slutat hoppas på sittande regering och tyckte det kunde vara nyttigt för socialdemokraterna att gå i opposition ut så man fick lite visioner och ny kraft. Däremot höll det inte riktigt ihop när hon höjde Gudrun Schyman till skyarna som bästa politiker för Gudrun har ju också ingått i majoriteten lika länge och haft stora möjligheter att villkora krav.
Inte har det tillfört kvinnorna något.

Finns det någon annan gren än just jämställdheten, där politiker haft så hög svansföring när det gäller retorik och som samtidigt fått så lite gjort. Jag tror inte det.

Varje kränkning av en annan människa måste förebyggas, förhindras och fördömas. Därför blir sexualbrottslagen en bra illustration av vilka grundvärderingar samhället vilar på.För mig är utgångspunkten att alla människor är lika mycket värda. Då måste samtycke från båda parter vara utgångspunkten för lagstiftaren. Och detta får inte ens utredas! Socialdemokraterna säger nej, vänsterpartiet säger nej och miljöpartiet säger nej. Så har vänsterretorikerna ännu en gång avstått från handling.

Maria Larsson

Jämställdhet är ingen vänsterfråga

Den svenska jämställdhetsdebatten har fått en kraftig slagsida. Vi vill visa att det finns en annan syn på kvinnor och män än likhetsfeministernas. Vi är inte lika. Vi är olika men lika mycket värda. Detta gäller oavsett kön, ålder, ras, etniskt ursprung, politisk uppfattning eller sexuell läggning.

Det är hög tid att slänga bort den ideologiska tvångströja som vill att alla människor ska stöpas i samma form. Människors olikheter måste respekteras och var och en ges möjlighet att förverkliga sina förmågor, intressen och drömmar.

Idag hindras många kvinnor från att förverkliga det de vill. Detta är allvarligt. För människovärdet är faktiskt oberoende av kön. Alla människors har lika värde oavsett olikheter. Självklart ska också alla människor ges lika möjligheter.

Det är en ide utan verklighetsförankring att påstå att kön endast är en social konstruktion, vilket ofta hävdas i den svenska feministiska debatten. Trots det är det just detta påstående som vänstern använder för att legitimera hela sin så kallade feministiska kamp. Vi kan inte ställa upp på den beskrivning av människan som vänstern och de svenska likhetsfeministerna vill upphöja till statsideologi.

Även om det finns sociala förväntningar på hur kvinnor och män ska uppträda så bygger viktiga skillnader mellan könen på andra faktorer. Likhetsfeministerna glömmer bort att kvinnor och män faktiskt kompletterar varandra. Om likhetsfeministerna skulle få som de vill, kommer det då finnas utrymme för några olikheter i vårt samhälle?

Trots år av debatt har de olika radikalfeminister som gjort sin röst hörd inte gett något svar på hur de problem som kvinnor upplever i sin vardag ska lösas. Att antalet fall med våld mot kvinnor bara ökar är ett stort nederlag för hela samhället.

Sedan år 2000 har den kända kvinnomisshandeln ökat med elva procent, antalet anmälda våldtäkter ökat med 27 procent och antalet anmälda fall av grov kvinnofridskränkning ökat med 80 procent.

Detta är en fullkomligt oacceptabel utveckling!

Dessutom kvarstår löneskillnaderna mellan traditionellt ”kvinnliga” och ”manliga” arbetsområden. Nej, inte har kvinnorna i vårt land fått det bättre. Den svenska feminismen har präglats av mycket retorik och lite handling.

Det man hittills föreslagit som lösningar för att öka kvinnors frihet har varit tvång, kvotering, beskattning och förbud. Många kvinnor förhindras idag att starta och driva företag eftersom vänstern anser att omvårdnadssektorn inte lämpar sig för entreprenörskap. Dessa uppenbart ideologiska låsningar låser in kvinnor i den offentliga sektor utan större möjligheter att välja arbetsgivare, få gehör för sina idéer och förbättra sin lön.

På liknade sätt hålls kvinnor tillbaks i karriären genom en rigid syn på föräldrarnas gemensamma uppdrag och deras förmåga att själva ta ansvar. Sverige har allt mer utvecklats till ett land där alla familjens viktiga beslut ska fattas av regering och riksdag. Trots att man vet att statliga påbud inte skapar förutsättningar för förändring och att de män som själva valt att vara hemma med sina barn sällan ångrar sig arbetar man nu för att införa en kvoterad föräldraförsäkring. Den tros lösa frågan om lika lön utan att hänsyn tas varken till barnets behov eller familjens situation. Kvinnor och män som väljer bort några arbetsår till förmån för mer tid tillsammans med sina egna barn betraktas som bakåtsträvare och bestraffas.

Vi tror på Sveriges kvinnor! Kvinnor måste, tillsammans med männen, ges möjlighet att själva styra sina liv och skapa balans mellan familjeliv och förvärvsarbete. Sänk skatten på servicetjänster så att det blir möjligt att skaffa den hjälp i hemmet som behövs och ändå få värdefull tid med familjen. Öppna upp tjänstesektorn, också inom vården. Vilket kvinnligt nyföretagande det skulle kunna medföra! Gör det möjligt att oberoende av statliga pekpinnar välja den barnomsorg som varje familj finner bäst just för dem. Och se självklart till att ingen föräldraledig förlorar jobbet eller blir diskriminerad .

Kvinnor måste respekteras. En kvinnas nej till sex är alltid ett nej oavsett omständigheterna. Detta måste också avspeglas i sexualbrottslagstiftningen. Jämställdhet måste innebära respekt för varje människas integritet och lika värde. Jämställdhet får inte bara vara retorik.

Jämställdhet är ingen vänsterfråga! I själva verket fördröjer vänstern utvecklingen mot ett mer jämställt Sverige. Vi vill belysa frågan om jämställdhet mellan könen utifrån ett annat perspektiv än vänsterns likhetsfeminism. Vi vill visa att det finns en verklighetsförankrad syn på jämställdhet. Ja, att man inte ens behöver kalla sig feminist för att vara för jämställdhet.

Feminism är ett utslitet begrepp som förlorat sin innebörd. Vi vill därför inleda ett brett nätverksbygge med syftet att verka för kvinnors makt och rättighet att välja sina liv efter egna förutsättningar och intressen och undanröja de hinder som idag gör detta omöjligt.

Som en del i detta arbete kommer vi även öppna en blog, kvinnobloggen.se. Med den vill vi skapa ett forum för en debatt, inspirera till nya tankar och fånga upp de goda idéer som finns om hur jämställdhet kan nås utan en ideologisk tvångströja.

På Kvinnobloggen kommer det finnas utrymme att kommentera aktuella händelser, här får mångfalden råda och här får alla plats som inte känner sig hemma i vänsterns förvrängda verklighetsbeskrivning.

Jämställdhet är viktigt. Inte för att vi alla är lika, utan för att vi alla är olika men lika mycket värda.

Signhild Arnegård Hansen, företagare
Annica Dahlström, läkare och professor neurovetenskap
Christina Doctare, läkare, författare och krönikör
Maria Larsson, riksdagsledamot (kd)
Cecilia Stegö Chilò, chef för Timbro Näringslivets tankesmedja
Marie Söderqvist, krönikör
Ingegerd Troedsson, fd talman och tidigare riksdagsledamot (m)